För första gången på säkert fyra år är jag lugn och känner lite ro i kroppen. Man kanske kan säga att jag är lycklig på "riktigt" för en gång skull. Visst, det kanske beror på alla mediciner läkaren vill jag ska äta.

Men nu har mitt liv löst sig inom min karriär, eller ja, min framtid med skola och jobb. Sommaren är fixad och jag har förhoppningsvis två dagars jobb som jag verkligen ser framemot.

Något jag saknar just nu är min familj. Avstånd suger ibland. Jag var nere i Skåne några dagar förra veckan men jag behövde vila ut mig.