Olycklig.

Jag tänker inte blogga om att jag är olycklig men jag är så hemsk olycklig ända in i själen.
Jag är deprimerad ner i skelettet. Eller jag är väldigt trött.
Jag undrar lite om hur världen tänker om mig och mitt liv. Sedan jag var 15 år har jag försökt att bli av med min olycklighet (läs depression). Jag har gått på tiotal olika antidepresiva mediciner och ångestdämpande grejer. Både sockerpiller och extremt beroendeframkallande.
Varje gång jag är på rätt väg in i vården där man får hjälp med sin olycklighet och få remiss vidare till en psykolog eller terapeft eller något sånt, slutar läkaren.
Under snart sju år har jag inte kommit längre än vårdcentralens psykläkare.
Läkare har slutat när jag har hållt på att sluta med mediciner och "stället" jag har gått till har inte kunnat hjälpa mig med mindre doser. Så jag har fått mixtra mig till ett slut med mediciner.
Jag gick på ett ställe i 1 1/2 år. Där hade jag fyra olika läkare.
En av anledningarna till att jag flyttade till Göteborg var att jag skulle kunna få hjälp med att kunna leva som en normal människa och kunna kontrollera mitt mående och förstå varför jag är som jag är.
Nu ska jag på en date med läkare nummer fem. JAG har haft fem läkare här i Götet nu. Hur långt har jag kommit? Jag fick en remiss till något kbtcenter. Självklart blev det inte av för någon slutade och jag har fortfarande inte fått någon ny tid.
Jag har försökt att leva ett normalt liv och inte låta "ångesten" ta över mitt liv. Men nu är jag väldigt trött psykiskt och fysiskt och jag orkar inte att ta hand om detta själv längre.
Att ha haft 16 läkare utan att ha kommit någonstans känns väldigt hopplöst. Jag betalar för min sjukvård och tycker jag ska kunna få vara lycklig.
Skulle jag fått rätt hjälp i början, tex lite terapi eller kbt skulle jag varit lycklig. Jag tror mitt mående beror på en depression som inte försvinner av piller (vilket jag inte tror på).
Jag har fortfarande inte lyckats med skolan och jag har inte ork. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag känner mig väldigt hjälplös.
Tro inte att jag ska gå och ta mitt liv. Jag är inte så körd.
Jag vill bara vara glad och inte behöva vakna olycklig och somna halvdöd. Jag har gjort allt vad jag kan nu. Ändrat min livssituation, kost, kaffe.. Ja allt.
Suck.

Kommentarer
Postat av: Tant Grön

Bra Johan att du gör ditt och jobbar för att må bättre, hoppas den nya läkaren är den som får tummen ur arslet och verkligen kan hjälpa dig. Våren är snart här, då hoppas jag du mår så bra att du kan njuta av den.

2011-02-02 @ 12:31:35
URL: http://korsitaketjagharenblogg.blogspot.com
Postat av: Anonym

hej Johan!

Har läst din blogg ett tag. Tycker den e trevlig.

Tänkte på att du ätit flera olika mediciner, Jag själv har ätit två olika i flera år och hjälpt mig väldigt mycket.

Seroquel och Seroxat, en tar bort toppar och dalar och den andra är vanlig antidepresiva.

Tycker du ska söka privata läkare om inte vårdcentralen hjälper dej, eller gå till vuxen psyk i din kommun.

Mvh Linda

2011-02-03 @ 19:25:20
URL: http://garnangeln.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0